Emma Ström
150 x 180
Kol, kaffe, väggfärg, olja, vin, tempura, pastellkrita, oljekrita, blyerts & bläck på kanvas.
Jag har valt att fokusera på den vackra spänningen mellan hopp och oro, den kraftfulla känsla av mod. Berättelser om att ge sig hän till det som lockar och skrämmer oss, som för oss framåt i vår egen utveckling och stärker oss.
Jag kombinerar text och måleri i en virvlande berättelse om mod. Modet att älska, modet att vara, att drömma, längta, vilja, visa sårbarhet, modet att våga leva när hela världen står i brand. Berättelserna och poesin härrör kärlek, konst och kraften som lever i oss. De behandlar tidens rymd och fantasins evighet.
Vardagens rytm binds in i ord och beskrivningar, tankar vävs ner med kropparnas linjer. Jag hoppas stimulera nyfikenhet och intresse för både det lilla som det stora i vardagen, erbjuda en plats för reflektion kring vad som gör oss levande idag och de frågor som gjort människor levande i evig tid. Om det vackra med tron, hoppet och kärleken. Om mod.
